Det blev en Strutsens Dag att minnas, med salsa och strutsar i en härlig blandning. Musiken pumpade ur en skraltig högtalare medan bartenden blandade blåbärs-läsk. Sven snurrade, tappade hatten, fångade den i luften och bugade, till enormt jubel. Strutsen Rut, som brukade patrullera torget, kikade in genom dörren och pickade nyfiket på dörrkarmen. Någon ropade att scenen behövde mer fjädrar, och två barn sprang i väg efter pynt.
Snart hängde färgglada banderoller mellan fönstren, och en turists högtalare hittade en rytm som ingen kunde motstå. Ordföranden försökte hålla ett tal, men publiken ropade ‘¡otra!’ och han gav upp, skrattande. Sven bjöd upp bagaren, snubblade över ett skosnöre och uppfann därmed en helt ny sväng som alla kallade ‘Svensken’. När gryningen närmade sig, låg dansdammet som ett mjukt dis över plankgolvet. Pubens ägare tackade var och en för kvällen och lovade att göra festen årlig, vare sig kalendern tillät det eller inte. På vägen hem lovade byborna att alltid leta två gånger till innan de gav upp— och att kontrollera puben först.